Moster.

Som skrivet; en försiktig comeback. Ingen idé att förvänta sig inlägg varje dag. Eller ens varje vecka. Men då & då. Kanske.
I och för sig känns det ju jävligt onödigt att ens ha en blogg då. Antingen eller, så borde jag tänka. Men jag är en typisk medelmåtta; så det får bli som det blir.

Igår hade jag besök av Hanna & Osborn. Mitt lilla syskonbarn, som såklart är världens sötaste bebis. (Han har ju fina gener ..!) Han låg i min soffa & gnydde, tittade sig i spegeln med stora ögon & blev blöjbytt på golvet. Än så länge är vår kommunikation rätt begränsad, till exempel förstår han ingenting när jag försöker diskutera min hemtenta. "Tror du jag kan skriva att Foucault anser.." försöker jag. Tystnad, stora ögon & försök att äta upp sina egna händer.
Jag får väl ge honom ett par år.. Han räcker ju åtminstone ut tungan när jag gör det, det är väl kommunikation så god som någon?

Hemtentan ja. Jag försöker se en koppling till den och faktumet att jag återupptog bloggandet. & visst finns det en koppling. Slita ut tangentfingrarna på bloggen istället för om till exempel forskning. Så kan det gå.

Nu ska jag dock lämna både tenta & blogg, gå på sista fältbesöket & sedan förbereda redovisning. Det är banne mig ingen dans på rosor att plugga, alltid något att göra.
Men psykpub ikväll; herrejevvlar!