Såhär va

Jag är så jäkla glad.
& det här var så jäkla gott:




Ja just det. Jag har möbler nu. & en Lisa. Därav gladheten.

Peace!

Vackert?

http://www.detsannasverige.com/gallery.php?cat=15

Hop on my choo choo.

Jag har haft världens största blåsa på hälen, otäckt som attan. Resultat av omkringirrande i sandaler.
Idag trotsade jag dock smärtan & gav mig ut på en springtur. Det skönaste jag gjort på två dagar. Hah. Blåsan gjorde inte så mycket väsen av sig. Nu är den inte så uppstudsig längre, om man säger så.

Efter mitt lilla psykbryt igår är jag mitt gamla vanliga jag igen. Glad och väldigt positiv, om man ska tro jobbansökningarna jag skickat idag. & det ska man väl inte. Bitter & ironisk är nog en mer passande beskrivning.
Okej, skit i svamlandet, såhär är det:
Jag är helt sjukt glad idag, för imorgon kommer Lisa!
Jag har städat, jag har inte bakat nåt gott än men kanske snart & jag har lyssnat på counting crows nästan hela dagen!
Jag är med andra ord laddad för en återförening med min bättre hälft. Jäh!

Nu är jag dock sjukt sugen på choklad. Jag har ingen choklad. Dilemma!

Bra skit.

Det har varit kallt i Götlaborg idag. Jag har haft hemlängtan.
När jag är lite nedstämd har jag en tendens att göra allt mycket värre genom att lyssna på deppig musik. Deppiga grabbar som ylar till deppiga gitarrer. Eller deppiga tjejer som klinkar på piano & sjunger om ensamhet.
Det gjorde jag idag också, tills jag fick nog av att tycka synd om mig själv.
Fikade med S istället & blev glad igen.
Jag gillart verkligen.

Bra människor. Vad skulle man göra utan dem?

Oskrattad.

Nu har nollningen börjat, här på Chalmersområdet. Det ränner omkring horder med människor, främst karlar. Eller karlar, småpojkar skulle jag vilja säga. För de flesta ser inte ut att vara äldre än 15.
När blev jag såhär gammal? Ja, jo, i april, jag vet. Men ni förstår.

Läget är annars stabilt. Trots att min lilla infall att skämt till det i föregående inlägg passerade okommenterat. Är det ingen som sett Spermaharen? Som förstår kopplingen mellan ensamseglaren & fripassagerare? Nähänä. Obildade stackare. Ni hade skrattat er fördärvade annars. Det gjorde jag. Åt mig själv. Som vanligt.

Igår provjobbade jag på ett café här i stan. Det gick bra. Tror jag. Jag vet inte, det visar sig. Jag diskade hela tiden. Jag är en jävel på att ta hand om disk.
(efter fripassageraren ni vet)
& Sara, du är välkommen att köpa bullar av mig. Om jag får jobbet vill säga. :)

Nu ska jag lägga mig & läsa. Hybris - USA:s strävan efter global dominans av Noam Chomsky, för er som är intresserade.

Seglar inte ensam.

Vi har en fripassagerare ombord.
Det är någon i den här lägenheten som aldrig diskar efter sig. Så när man vältrar sig upp ur sängen på morgonen & ska göra sig lite gröt möts man av ett diskberg stort som jag vet inte vad.
Samma någon gör alltid för starkt kaffe. Alltid. Hur svårt kan det vara att dosera rätt?!
En viktigare fråga är förstås; vem är denna någon?

Tur i oturen.

Jag hatar Willys. Eller nej men jag hatar att jag, trots karta, gick fel när jag skulle handla billiga basvaror. Jag gick så fel att min lilla utflykt tog två timmar.
Dock är jag en positiv person & om jag inte gått fel & liksom kommit från fel håll till Willys skulle jag inte ha sett att Livets Ord låg precis bredvid. Jag hade nog heller inte varit uppmärksam på hemvägen & hade då missat Göteborgs plastikirurgiska center.
Kort sagt; jag hade missat allt en vilsen själ som jag själv behöver.

& en sak till!

Igår tog jag mig hem till min lägenhet, från majorna. När jag är jättenära min lägenhet händer det.
Jag möter två örbyhusare.

Det är banne mig inte klokt.

Lost in götet.

Eller goetet kanske. Får se. (Vad titeln på min kommande film blir alltså.)
För jo, jag bor ju i Göteborg nu. Götlaabåårg.
I fredags gick flyttlasset. Vi pressade in nio banankartonger, fem väskor & en hel del annat i pappas mercedes. Den blev proppfull. Men det mest kom med. Dock fick jag lämna kvar den stora spegeln. Gör ont i mitt fåfänga hjärta att inte kunna se sig i helfigur. Eller inte. Jag vet inte.

Hur som helst så är jag helt slut, vimsig som en viss A-B L. Måste vara havsluften.
Eller det faktum att jag i tre dagar burit, packat in, packat ut, packat upp, irrat omkring, packat upp, irrat omkring, städat, varit på jobbintervju, fixat&trixat & gåttgåttgått.
& sovit ytterst lite. Pratade med W förut & jag tror nog inte att jag yttrade ett enda vettigt ord. Bara flams & trams. Me do not like it. Jag vill vara fokuserad.
På vad kan man undra då. Mjo. Det undrar jag också.
Men attans vad sjukt bra jag trivs, redan!
Jag tar seden dit jag kommer & säger; det e la gött!

Ursäkt.

Herregud. Jag ber om ursäkt för min inaktivitet här. Verkligen. Jag förstår om ni ledsnar. & att jag lovade ett inlägg om politik men ännu inte skrivit något är fruktansvärt. Fy på mig.
Dock har jag mina skäl. På fredag flyttar jag till Götet. Jag har massor att göra. Typ packa. Typ säga hejdå till vänner & annat löst folk. Typ tvätta.
Typ ha lite panik.

Så Fredrik; Det kommer.

Slut.

Sådärja. Nu är jag inte längre snabbköpskassörska. Nu är jag bara Linda.
Jag hinner inte blaawgha nu, men imorgon. Imorgon ska jag skriva om min sista helg evaah & om vad jag tycker om regeringens nya påhitt.

Håll ut.

Lisa.

Vad e det för mode?


Det är saknalisaheladagenmode.
:(

Bara bada.

Här sitter jag & avslutar en underbar dag med ett blogginlägg. Det tar sig. (sa pyromanen.)
Rullsand med S & M (höhö. som s/m. höhö). Det var soligt, varmt & alldeles förträffligt. Minus dock för den konstiga bränna jag nu har, varför röd fläckvis? Vi motionerade till & med, då ska man väl få en jämn bränna?

Dubbelhakor & separationsångest.

Konstaterande:
Jag har fått dubbelhaka. & nej, det här är inte ett konstaterande som syftar till att alla ska skriva "neeej, det har du inte, du är så smal" & jadajada. Nejnej. Jag är bara väldigt fascinerad över hur den har kommit dit. (För att den är där syns tydligt på varenda bild från i lördags.) Jag menar, jag har inte gått upp i vikt i övrigt. Jag vet att man inte kan punktförbränna fett men fett kan tydligen sätta sig på en punkt. Om ni förstår hur jag menar.
Nu ska jag försöka bli vän med min extra haka. Jag hoppas han är trevlig, han har faktiskt inte gjort så mycket väsen av sig hittills. Förutom på bilderna då. Där var det party, verkligen.

Konstaterande nummer två:
Jag har nu endast fyra jobbdagar kvar. Fyra. Det är väldigt lite. Jag är kluven inför att sluta & är rätt övertygad om att jag kommer att komma in i någon slags identitetskris på måndag morgon. Vem är jag när jag inte längre kan benämnas ICA-Linda?
Herregud. Så ni vet; om jag är oanträffbar nästa vecka beror det på att jag ligger under täcket, iklädd jobbarkläder & rabblar PLU-nummer & "hejvardetbrasåfemhundranittientacksåmyckethejdåhejvardetbraså .. ".

Konstaterande nummer tre:
Det är varmt ute, jättevarmt. & jag sitter inne vid datorn. Osunt var ordet.

Bara sådär.

Jahajaa, torsdag it is & bara en dag kvar att jobba innan jag är ledig i två hela dagar. På en helg till & med. Kors i taket, milda makter, halleluja etcetera.
Å andra sidan går jag sedan in på min sista vecka ever på min kära ICA-butik. Det är med blandade känslor, verkligen.
Att jobba på ICA är inte bara ett jobb, det är en livsstil. Ju.

Idag har jag tagit upp mina husmorsfasoner. Städat & gjort äppelpaj. Fast tvärtom; gjort äppelpaj & städat. Under tiden pajen gräddades for jag omkring med dammsugare & annat städmaterial. Effektivitet is the shit. Givetvis med Dixie Chicks på högsta volym.

Nu lyssnar jag dock på Bruce Springsteen & laddar inför grillning med Johanna.

Cowboy take me away

Jag har kommit in i en för mig väldigt annorlunda period. Jag har börjat lyssna på country. Pinsamt kanske en del tycker, sjukt bra tycker jag. Just nu. Hyser någon slags hatkärlek till country, nu är kärleken on top så att säga.
Det är ponytails, girls next door, dearly beloved & white trash blandat huller om buller. & cowboys. Kåbojsare som min gamla klassföreståndare uttryckte saken.
Jag tror jag vill ha en cowboy.

Ja jävlar. Det skulle vara grejer det.