fredag 17 oktober 2008

PINSAMT P3!

Nu är måttet rågat! Så jäkla rågat är det, måttet. Mitt mått för tolerans för kassa program på P3 that is!
P3 Populär. Usch usch usch!

Idag var Paolo Roberto där. Programledaren, Hanna Fahl, frågar vad han anser om feminism. & Paolo, han tycker inte om feminism. Nejnej. Han är en militant motståndare. Gott så, jag håller inte alls med men accepterar väl att inte alla kan tycka som jag gör. Speciellt när det han säger är så skrattretande dumt, så otäckt okunnigt och baserat på .. ja vaddå? Självklart blir jag upprörd över hur människor kan tänka & tycka som käre Paolo men det som gör mig mest upprörd är hur programledaren Hanna Fahl låter sig köras över fullständigt. Tydligen behövs det bara en kraftig basstämma och en förmåga att avbryta med den för att få hålla en sådan monolog i Sveriges Radio. Hanna försöker argumentera men blir avbruten, försöker igen men blir åter avbruten. Så jäkla tamt! Jag har aldrig tidigare hört en intervju där den intervjuade tar över helt & hållet. Usch. Jag blir ledsen å Hannas vägnar, det kan banne mig inte vara roligt att ha gjort en så dålig intervju. Jag anser att hon borde ha höjt sin röst själv, manglat på lika mycket som Paolo gjorde. För det är väl det journalister ska göra? Tydligen inte när det gäller P3 Populär där mottot tycks vara "sockersött är bäst" (varför skulle varenda programledare som hörs där annars låta så himla väna?!). Löjligt, det är vad det är! Speciellt när jag tror att Hanna är en skärpt tjej med sunda värderingar och åsikter som lätt hade kunnat snacka för sin sak om hon bara tog i lite & inte lät Paolo ta sån plats!

Usch. Mest arg blir jag nog för att jag vet en hel del jäkligt bra journalister som går arbetslösa medan andra, mindre bra, får göra sin stämma hörd varje vardag.
Hanna, snälla. Skärp dig. Du har ju förfasen potential! Sluta följa manus till punkt & pricka, lämna lite plats för följdfrågor. Säg inte; Nu tror jag vi får lämna det här så fort det blir lite hetsigt. Men then again. Vad kan man vänta sig av ett program där redaktionen inte ens kan komma på egna frågor utan måste använda andras i en programpunkt som kallas Återvinningsintervjun.
Herreminje. Det är inte bra för mitt tentaångestdrabbade hjärta att gå igång såhär..

Inga kommentarer: