Så är det.

Jag har mycket att göra, hela tiden & jag hinner inte ens med hälften. Nu, till exempel, borde jag läsa om nervcellen, inte sitta & blogga. Men jag är för trött, har för ont i halsen, hinner nog ändå etcetera.

För en gångs skulle tänkte jag vara lite allvarlig; jag älskar göteborg. Det kan ha varit mitt bästa beslut (hittills) att flytta hit. Jag tror det, det känns så. Man känner sig hemma, på en gång.
Samtidigt som jag trivs så bra mår jag dåligt över att vissa personer som står mig nära sitter fast på andra ställen. Sämre ställen. Som inte är något i jämförelse med det här. & då menar jag inte att göteborg is the place to be för alla, men jag menar att folk borde verkligen se om sin situation. & förändra. Inte fastna. Jag fastnade i två år & kanske är det därför det känns så sjukt bra nu. För att man sett det andra. Det tråkiga, det menlösa.
Bryt upp, bryt upp.. Verkligen!

Nåväl, nog om allvarligheter. Idag är det tisdag & jag har en tre timmar föreläsning om nervcellen att se fram emot! Igår var det sex timmar om nervsystemet & hjärnan & god daaamn! Det är så jäkla intressant & roligt & .. intressant.. & roligt!
& det påminner mig om att nu har jag verkligen slut på tid.

Slut för idag, tack för idag!

ps: Carro, jag saknar dig också! Dumma kompisar är inget att ha. Skjut dem. Eller dumpa. Your choice ;) ds.