Stambyte, vecka ett.

Mina vänner, anledningen till att jag inte bloggar som jag borde är att jag inte har haft tid, ro, ork eller lust.
I måndags släppte jag in byggjobbarna & flyttade ut mig själv. Har bott hos syster H i veckan, där har jag fått ett litet krypin i vardagsrummet. JP har prytt flickrumsväggen med den här fagra mannen:

Allt för att jag ska trivas.
& det gör jag ju. Trivs. Det är himlans fint att ha en tillflyktsort när det är som det är. Dock är jag en människa som har ett stort behov av att få vara ensam ibland, andas lite & ja ni vet. Vara själv. Så nu när byggjobbarna packat ihop för helgen har jag återtagit lägenheten ett slag.
Men ärligt talat. Jag vet inte om jag vill ha'n. Fytusan. Det är inte vackert här.
När jag öppnar ytterdörren möts jag av ännu en dörr; av en träställning & plastdraperier. Till höger täcks badrummets öppning med plast (undrar var de har gjort av den dörren?) och varför jag kallar det badrum vet jag inte då det inte är ett badrum längre. Det är ett rum som är så äckligt att jag knappt vågade kika in. Inget golv, inga väggar. Bara stommen kvar kan man säga. & jodå, nog skymtade mina lekmannaögon en stor fuktfläck i ett hörn. Kul.
När man väl trasslat sig igenom all plast & kommer in på mina resterande kvadrat är övriga hallens golv täckt med något slags skyddspapper. Min dörrmatta pryder nu ingången till vardagsrummet, två stora kängavtryck visar att i alla fall någon brytt sig om att torka av fötterna lite. I alla fall någon skriver jag, för i köket & vardagsrummet är det så attans smutsigt på golvet att jag tror att majoriteten av rörmokarna bara traskat omkring där hela dagarna & inte i det som brukade vara mitt badrum.
Min walk-in-closet, som jag är så oerhört stolt över, har också den haft påhälsning.
Det är svinkallt, de måste ha råkat stänga av elementen på något sätt. Trots att de står på max är de kalla.
Det luktar konstigt.
& jag är rädd för att bli förgiftad, tänk om det frigjorts massa konstiga gaser eller ångor när de borrat så mycket.
Miserabelt är ordet.
Så pass miserabelt att jag var tvungen att köpa choklad & nötter för att ens kunna tänka klart. Nu har jag ätit fett så det räcker för hela nästa vecka också.

Nu ska jag gå ner i källaren & kissa ikapp med grannarna, sedan ta på mig tjocka byxor, tjocka strumpor & en tjock tröja, krypa ner under dunis & läsa.
So long mina vänner, so long.